Hellsingboken

En bok av Hellsing släktförening om släkten Hellsing under 400 år. Boken inleds med en dikt av författaren och medlemmen Lennart Hellsing som också skriver om själva släktnamnet Hellsing.

Smedssläkten Hellsing bildade sin släktförening 1983, och är öppen för personer som härstammar från Nils Hällsing, som levde på 1500-talet, och som hade sonen Erik Nilsson Hällsing, danneman i Igelhöjden i Gåsborn, i Värmlands nordöstra hörn. Dennes son Nils Ersson Hällsing slog sig ner i Nässjön i Hällefors, var gift två gånger, med Catharina Olsdotter först i 20 år till hon dog, och sedan med Catharina Samuelsdotter, och hade i dessa äktenskap 11 barn, från vilka släkten brett ut sig över landet.

Dessa avkomlingar redovisas kortfattat i denna omfattande bok, om totalt 3261 personer. Boken inleds med en dikt av författaren och medlemmen Lennart Hellsing och några artiklar om släktnamnet och om smeder, och en redogörelse för föreningens insatser för att rädda och bevara smedjan i Gravendal i Säfnäs, där generationer av Hellsing smeder verkat.

Huvuddelen av boken upptas av det stora släktregistret över ättlingarna, där varje ättling tilldelats ett nummer, som anger grentillhörighet och generation från gren-anfadern, typ A.1.7.5.1.2.

Så kom Hellsingboken till!

KRISTOFFER HELLSING

Flera sammanställningar över släkten Hellsing har gjorts tidigare, men så vitt jag känner till har dock ingen publicerats före Kurt Eklöfs skrift kom 1982: ”Släkten Hellsing-Helsing-Hällsing. Gåsborn-Hällefors-Ljusnarsberg- Säfsnäs-Äppelbo m.fl. ca 1590-1982.”

I min ägo har jag dock dels en sammanställning gälland Gustaf Hellsings (A.1.3.) ättlingar gjord av min farfars halvbror Gustaf Hellsing (A-1.3.4.2.). Vidare har jag ett material, en halvfärdig bok om samma Gustaf Hellsings (A.1.3.) ättlingar författad av min kusin Hans Kjellgren (A.1.3.4.1.1.1.). Hans avslutade sannolikt detta arbete 1961 (förordet till denna tilltänkta bok är i alla fall daterat då). Vad jag har förstått sökte han finansiärer för att kunna trycka boken. Det blev tyvärr inte av och Hans avled 1975. Efter hans död har jag fått överta samlingen och har bl.a. använt mig av den i det nu avslutade arbetet.

Några år efter Hans Kjellgrens frånfälle startade Kurt Eklöf (omkring 1978) sin insamling av material om Hellsingarna, som resulterade i boken utgiven september 1982. Han arbetade sedan vidare med den amerikanska delen, som blev färdig i december 1985.

Starten för nuvarande register är att jag började föra in uppgifter om föreningens medlemmar i ett databassystem. Detta arbete startades i form av et medlemsregister, som jag på styrelsens uppdrag påbörjade 1983. Registret upptar medlemmar i Hellsing släktförening. Det hålls kontinuerligt uppdaterat och används i föreningsarbetet. Det har kopierats och distribuerats vid släktmöten 1989 och 1992.

Redan 1983 diskuterade vi i styrelsen möjligheten att för över alla uppgifter från Kurt Eklöfs släktförteckning till ett datasystem fr.a. för att med datorns hjälp kunna söka i släkttabellerna. Jag påbörjade arbetet, men arbetet kunde inte bedrivas med hög fart; dels hade vi då inga klara tankar om hur vi skulle gå vidare, dels såg vi inte klart i vilken form uppgifterna skulle tryckas, dels blev vi inom styrelsen alltmer engagerade i arbetet att restaurera räckhammaren i Gravendal.

I slutet av 1987 började dock styrelsen ta upp datamöjligheten för ett kommande släktregister mer på allvar. Frågan ventilerades under 1988 samtidigt som jag matade in uppgifter i mitt datasystem. Jag hade även kontakt med Datainspektionen. Vid vårt släktmöte 1989 hade jag en möjlighet att skissera hur vårt arbete med att uppdatera vårt släktregister skulle kunna läggas upp. Att vi borde göra en uppdatering ansåg alla. Vi kunde inte se som en realistisk möjlighet att en enda person skulle göra hela uppföljningen.

Istället var tanken att vi skulle utse ett antal kontaktpersoner inom släkten och med deras hjälp genomföra själva materialinsamlandet. Styrelsen fick föreningens uppdrag att genomföra uppdateringen.

Under 1990 utsågs kontaktpersonerna. Detta tillgick så att hela materialet, som då var inmatat, skrevs ut. Det rörde sig då om 1612 personer, som visade sig kunna delas i 22 grupper. Bland de då levande släktingarna prickades de personer in, som var medlemmar i släktföreningen. Det var rimligt att anta att vi i den gruppen skulle hitta de, som skulle vara intresserade av att utföra själva insamlingsarbetet/uppdateringsarbetet. Jag skrev runt till de 22 personer vi föreslagit, fick bestämt ja av vissa, tveksamt ja av andra och ett bestämt nej av ytterligare andra. Efter att ha kontaktat ytterligare ett antal personer fick vi slutligen ihop vårt kontaktperson nät.

I juli 1991 kunde jag så skicka ut materialet. Det hade hunnit öka något under tiden och omfattade nu 1622 personer uppdelade i 22 grupper. Eftersom Kurt Eklöf åtog sig inte mindre än fem av grupperna räckte det med 17 kontaktpersoner förutom Kurt.

Följande kontaktpersoner deltog. Förutom i nedanstående tabell hittar ni dem markerade i streckdiagrammen (se sid. 66 i Hellsingboken). I tabellen anges dessutom vilken gren man arbetat med och hur många personer, som ingick före insamlingsarbetet.

Ulf Hellsing A.1.1.5 219

Margareta Nauclér A.1.2.7. 36

Klas Helsing A.1.3.1. 22

Kristoffer Hellsing A.1.3.4. 71

Kurt Eklöf A.1.4.3. 29

Gunnel Gyoni A.1.4.4. 73

Lars Hellsing A.1.4.7. 15

Britten Johansson A.1.4.9. 60

Irene Janson A.1.4.9. 65

Hans Carlsson A.6.8.5. 161

Thore Helsing A.9.2.1. 47

Arne Valtersson A.9.6. 88

Karl-Gustaf Lye B.2.4.5. 79

Kurt Eklöf B.2.6.2. 9

Gunnel Hoffström B.2.7.5. 65

Lars Hellsing B.4.4.3. 62

Rune Hellsing B.4.4.7. 45

Kurt Eklöf B.4.6.1. 17

Per-Erik Hellsing B.4.6.7. 47

Kurt Eklöf B.4.8.9. 8

Ann-Louise Hellsing B.4.8.90. 21

Bertil Helsing B.4.90.1. 52

Kurt Eklöf C.91.4. 28

Ja, detta blir ju förstås inte riktigt 1622 personuppgifter totalt utan det kom att omfatta 1317 i utskicket. Som Ni ser av numren och förstår har ju många hunnit avlida sedan mitten av 1700-talet. Ambitionen med denna uppföljning var ju inte att utvidga kunskapen om tidigare avlidna personer utan att göra en uppdatering av registren.

Flera av kontaktpersonerna har använt sig av ”underleverantörer”. Ett antal ytteligare personer har också hjälpt till. Bl.a. stort tack till Inger Larsson, som på ett mycket förtjänstfullt sätt bidragit med sin kvist av grenen. De flesta som deltagit i insamlandet har varit uppenbart stimulerade av arbetet och flera har skrivit och tackat för att de fått förmånen att utföra arbetet.

Totalt har minst ett trettiotal personer deltagit i själva kontaktarbetet. Dessutom har naturligtvis många, många fler hjälpt till med själva uppgiftsgivandet. I mitt introduktionsbrev bad jag alla som hade utgifter i form av porto, telefon etc skriva en räkning till släktföreningen. Så vit jag känner till har inte en räkning inkommit. Så tack även för alla era utlägg!

Endast en del av uppgifterna kom in under hösten 1991. Efter påstötningar lyckades vi få in merparten av uppgifterna under våren-sommaren 1992 så att det vid presentationen av materialet i samband med släktmötet i slutet av maj 1992 saknades uppgifter enbart från 77 personer. Jag hade dessutom matat in alla uppgifter från Kurt Eklöfs amerikabok samt från Hans Kjellgrens forskningsarkiv, vilket innebar att registret hade ökat till 3214 personer. Det är nu mer än dubbelt så stort som när vi startade arbetet för två år sedan. Om man dessutom betänker att det finns 1563 ingifta, innehåller boken i själva verket uppgifter om sammanlagt 4824 personer.

För den datorintresserade kan jag berätta att jag började arbetet med ett ABC80-system och det där tillhörande databasprogrammet, gick snart över till ett ABC800-system för att för några år sedan flytta över till ett PC-baserat system med programvaran Q&A. För utskriften av alla registren har jag använt en HP laser Jet 4 med typsnittet Times. Alla förtexterna har överförts till tryckeriet per diskett och där satts med programvaran Page Maker och med typsnittet Times.

Man kan fråga sig om vi kommer att genomföra detta arbete någon fler gång. Det har varit ett stort arbete för alla dessa kontaktpersoner, men kanske….. Intresset har ju varit stort. Alla uppgifterna är ju inmatade i datasystemet, vilket innebär att varje ny start blir så väldigt mycket enklare än den föregående.

Vad som än händer med dataregistret fortsätter dock den oförbränneliga Kurt Eklöf oförtrutet sitt efterforskande. Han skriver såhär:

Forskningen i gamla tider är ännu inte avslutad. Inte för att försöka komma längre tillbaka i tiden – det är omöjligt p.g.a att det inte finns några kyrkböcker förrän 1686. Vissa församlingar har dock dop- och vigselböcker tidigare.

Vad jag närmast söker är ett eventuellt samband med smedsläkten Hellsing från Närke och östra Värmland. Logiskt sett måste ju Erik och hans son Nils haft syskon.

Vidare har jag tagit upp forskningen i vallon inslaget i B-grenen Hübbert. Vad man vet förekom namnet Hübbert första gången år 1638 i Rising (Finspong) församling dit de flesta valloner kom under 1600-1650-talet. Det finns dels i släkten Hellsing, men säkert i andra grenar av Er släkt, de som bär namnet Tångring. Detta är en försvenskning av Touron.

Förr i tiden accepterade inte prästerna andra namn än s.k. patronymikon, d.v.s namn som bildats av faderns förnamn med tillägg av -son eller -dotter. Detta gör det mycket svårt att forska i sådana namn som Hellsing, Hübbert, Pollack, Tångring m.fl.”

Lennart Hellsing:

OM NAMNET HELLSING

Som Carl Magnus Wanbo skrivit i denna tiding var namnet Hellsing välkänt redan i forntidens Norden. Den som vill veta mer därom kan läsa M F Lundgren: ” Om fornsvenska personnamn på –ing och –ung ” 1886. Från vikingatiden följde det sedan med oss genom medeltiden och vasa-tiden och vi kan då finna det i historiska dokument intill våra dagar. Först något om namnskicket i stort.

Sedan urminnes tider har alla människor försetts med ett namn, s.k. förnamn eller efter kristendomens införande dopnamn. För närmare bestämning av vilken Erik, Sten, Märta eller Eva som avsågs infördes också faderna namn (någon gång moderns) följt av en somn eller dotter. Erik Stens son eller Märta Stens dotter. När befolkningen ökade och med den rörligheten socknarna emellan uppkom behovet av ytterligare namn för att kunna hålla reda på folk. Det började bli alltför många Anders Johansson, Erik Eriksson, Anna Eriksdotter etc. Man kunde t.ex. tillägga gårdsnamnet: Nils Månsson i Aspeboda, Erik Andersson i Svärdsjö och Stina Larsdotter i Brohult. Ibland sattes gårdsnamnet först Busk Margit Jonsson, Gör Nils Olofsson osv. Detta namnskick bibehölls i stort sett intill 1901 då lagen om obligatoriskt efternamn trädde i kraft. Under flera århundraden innan hade emellertid en utveckling försigått med olika praxis inom olika stånd och grupper vad gäller namnet. Redan 1625 fick adeln sina familjenamn inregistrerade på Riddarhuset. Vanligen togs de efter resp. sköldmärken Sparre, Bielke, Oxenstierna etc.

Präster och studerande män latiniserade sina namn, Olof Pettersson blev Olaus Petri, Lars Andersson blev Laurentius Andeus. Eller togs sockennamnet till utgångspunkt, prästen på Fårö kallade sig Fåhreus. En präst i Helsinge socken i Finland kallade sig Helsingius. Skalden Lars Wivallius tog sitt namn efter födelsesocknen Wivalla i Närke. Prästerna läste ju också grekiska och några använde den grekiska ändelsen –ander, Leander, Timander etc.

Borgerskapet i de större städerna var ju till stor del utländskt t.ex. tyskar i Stockholm och holländare och britter i Göteborg. Med dem infördes utländska namnskick t.ex. yrkesbeteckningar övergick att bli familjenamn: Möller, Smith, Becker, Burmeister etc.

Där fanns också hemortsnamn Lübecker, Westfal, Sachs eller svenska hemortsnamn som Ålänning, Smålänning, Västgöte och Hellsing. Oftast var dessa namn inte familjenamn utan benämningar, som gällde enstaka personer. Men det finns exempel på att de redan under 1400-talet ärvdes från far till son och alltså fungerade som familjenamn. Under 1600- och 1700-talet lade sig borgerskapet i stor utsträckning till med naturnamn efter föredöme av adeln: Lindberg, Almgren, Ekblad, Ahlqvist, Granlund, Enström