Så kom Hellsingboken till!

KRISTOFFER HELLSING

Flera sammanställningar över släkten Hellsing har gjorts tidigare, men så vitt jag känner till har dock ingen publicerats före Kurt Eklöfs skrift kom 1982: ”Släkten Hellsing-Helsing-Hällsing. Gåsborn-Hällefors-Ljusnarsberg- Säfsnäs-Äppelbo m.fl. ca 1590-1982.”

I min ägo har jag dock dels en sammanställning gällande Gustaf Hellsings (A.1.3.) ättlingar gjord av min farfars halvbror Gustaf Hellsing (A-1.3.4.2.). Vidare har jag ett material, en halvfärdig bok om samma Gustaf Hellsings (A.1.3.) ättlingar författad av min kusin Hans Kjellgren (A.1.3.4.1.1.1.). Hans avslutade sannolikt detta arbete 1961 (förordet till denna tilltänkta bok är i alla fall daterat då). Vad jag har förstått sökte han finansiärer för att kunna trycka boken. Det blev tyvärr inte av och Hans avled 1975. Efter hans död har jag fått överta samlingen och har bl.a. använt mig av den i det nu avslutade arbetet.

Några år efter Hans Kjellgrens frånfälle startade Kurt Eklöf (omkring 1978) sin insamling av material om Hellsingarna, som resulterade i boken utgiven september 1982. Han arbetade sedan vidare med den amerikanska delen, som blev färdig i december 1985.

Vår välkände barnboksförfattare och släkting Lennart Hellsing (B.4.4.3.2.1) har skrivit några dikter till vår Hellsingbok som utgavs 1993 av Hellsing släktförening.

Här kan Ni läsa dem;

Inför släktboken

Vördade skuggor från förr,

I anfäder, Er vill jag hedra.

Blickten I genom vår dörr,

tappten I hakorna Edra.

Sågen I barnbarnens barn

med gullring i öra och tryne

snurra sin sötebrödskvarn,

trodde I I såg i syne.

Mödor och snus var Er lott

och koppor och pest blev Ert öde,

om inte värjor och skott

sällade Er till de döde.

Föga I ante väl då,

vid sillstjärt och surdegsbulle

- vad komma skulle.

I det lilla brukssamhället Gravendal ligger ett vackert byggnadsverk nämligen Gravendals Räckhammare.

En återuppförd räckhammare som Hellsing släktförening restaurerat med ekonomisk hjälp från flera bidragsgivare och donatorer. 

Det var här i Gravendal som det började år 1721. Det var mer eller mindre en slump att bruket Gravendal kom till.

Sebastian Grave, brukets grundare, var enligt sägnen på väg till Elvhöjden för att undersöka en järnmalmsfyndighet och då han passerade södra delen av Säfsen fann han vid Skärsjöns utlopp ett lämpligt vattenfall för en bruksanläggning.

Han fick bergskollegiets tillstånd att uppföra ett järnbruk. På 1700-talet drevs järntillverkningen upp till drygt 300 ton per år. Sin glanstid upplevde Gravendal på 1800-talet.

I mitten av seklet hade man fyra hammare och sedermera fem. År 1850 beviljades Gravendal oinskränkt smidesrätt och man kunde utöka produktionen väsentligt.

Utbildningen skedde vid bruken av mästare.

När mästersmeden Peter Hellsing i Gravendal under 1820-talet utbildade 4 söner blev han föremål för en smickrande uppmärksamhet brån bruket.

När Gravendals bruk anlades 1721 visade det sig vara omöjligt att få tag på kunnig personal, man rekryterade personal från Rämen, Gåsborn och Hällefors.

Härom vittnar namn som Herou, Hybbert och Rodin (vallonnamn).

Då smedyrket skulle gå i arv från far till son så var år 1862 70 % födda inom Säfsen.