Svedjefinnarna - Bakgrund
Finsk invandring till Sverige har ägt rum sedan tidig medeltid och har ett samband med att Finland, under 1100-talet blev en del av Sverige. Från 1300-talet ökade invandringen successivt, fram till slutet av 1500-talet. Fram till omkring 1570-talet hade finnarna invandrat via Stockholm och Gävle, till landskapen norr om Mälaren.
Speciellt var detta markant under Gustav Vasas regeringstid. Det var finnar som förekom både på landsbygden, som i städerna. De var jordbrukare, drängar, smeder m.m. Många sökte sig till Bergslagen, med sina gruvor och bruk. Gustav Vasa bokstavligen rekvirerade och dirigerade finskt arbetsfolk till kronans gårdar och bergsindustrin. Finnarna hade hitintills kommit från västra delarna av Finland.
Från omkring 1570-talet började det komma en annan kategori invandrare. Det var skogsfinnar, som kom från östra Finland, i huvudsak från Savolax-området. Det var s.k. svedjefinnar. De första finska svedjefinnarna bosatte sig i norra Uppland och mellersta Bergslagen, spridningen fortsatte, så att omkring 1630 hade hela Bergslagsområdet, stora delar av mellersta och norra Värmland, samt gränstrakterna i Norge koloniserats av svedjefinnar. I Dalarna kan nämnas Orsa och Rättviks finnmarker och i Västmanland Kopparberg och Hällefors.
