Hellsing släktförening

Hammardagarna i Gravendal år 2007.

Helgen efter midsommar arrangerar Gravendals Byalag varje år Hammardagarna, men i år var det utan hammare! Jag har varit med förr om åren och berättat om ursprunget till hammaren, alltifrån att Sebastian Grave upptäckte vattnets väg från Skärsjön och ner, tills att Kurt Eklöf upptäckte resterna av hammaren från 1909, fram till våra dagars utseende. I år var det inte möjligt att köra med den återuppbyggda hammaren därför att den höll på att återuppbyggas igen. Vatten och röta hade gjort den alltför dålig under de år som gått sedan den invigdes den 23 juli1988. Det skulle vara intressant att veta hur många år den höll, när den arbetade på riktigt med stångjärnssmidet? På den tiden tillverkades axel av fyra hela tallstammar. Kanhända att dessa brändes utanpå så att kådan kröp fram och skyddade mot röta? Det är nog ingen som kommer ihåg. Men jag tycker det är mycket hedrande av Gravendals Byalag att lägga ner så mycken energi på att försöka hålla minnet vid liv, om hur det en gång var. All heder åt Byalaget och dem som leder det!

Som vanligt var det inte heller på ett annat sätt, eftersom man hade pensionerat Bygdespelet efter 30 år. Men f.ö. var det sig likt med bakarstuga ,spiksmedja, kolbullar och utställningar och knappt några Hellsingar. Men en sak som vägde upp det som saknades var ett helt nytt skådespel som framfördes i hammarhuset kl.14. För mig kom det som en överraskning och jag visste inget om det, så jag har bett Barbro Jadling att berätta om detta och här följer hennes berättelse:

Här skriver jag lite om Hammarspelet:

I 30 år har vi framfört ett bygdespel i Gravendal.

” I Graves land” hette det och byggde på berättelsen om hur finnbyn förvandlades till bruksort på 1700-talet.

År 2006 tyckte vi att det var dags att pensionera bygdespelet och trodde att lugnet skulle lägra sej över byn.

Men Älvan Hagberg, dramapedagog och sångerska från Norrbärke, som i flera år hjälpt oss med bygdespelet skrev i maj i år ett litet sångspel att uppföra i hammaren.

Till vår sorg avled Älvan på midsommardagen, men vi beslöt att framföra spelet vid Hammardagarna, så som hon hade önskat.

Det blev inte mycken tid till övning och inte finns det heller så många ”skådespelare” att hitta i Gravendal.

Till sist var vi dock några stycken:

Arvid Gottfries, Bertil Andersson,Charlotte Alexandersson, Barbro och Björn Jadling.

Två kvinnor, numera bosatta i Uppsala men med anknytning till våra trakter, Charlotte Gottfries,regissör och Åsa Dahlgren, sångerska var våra stöttepelare.

När det talades om ”skrömt” och trolldom framträdde två ungdomar: Klara Widerström och Måns Gottfries.

Som av en händelse dök Ove Frid, fiolspelare med sommarbostad i Skattlösberg, upp strax innan vi började och förgyllde tillställningen med folkmusik.

Och vad handlar det lilla spelet om?

Om smedernas slit och det rytmiska dunkandet från hammare och slägga, om kolgossarna som hunsades av smederna när de arbetade för sakta. Om kvinnornas tvättande och skurande och eviga bekymmer för sjuka barn och farsoters härjande. Om rädslan för överheten.

När Arvid läser Frödings dikt ”Skrömt” skymtar mystiska väsen i vrårna. Då knakar det lite ängsligt där uppe på”läktaren” fastän vi är mitt i den ljusaste sommartiden. Det är ju lite skumt i hammarhuset.

Så har vi försökt visa en liten glimt av 1800-talet i Gravendal, den tid när flera smeder och kolgossar bar namnet Helsing.

Hälsningar från

Barbro Jadling .