Hellsing släktförening

Återstående arbeten - 1987

LARS HELLSING

Släktföreningen har sedan tre år tillbaka sett som sin uppgift att bevara hammaren i Gravendal. Styrelsen har funnit förslaget vara en värdig sak att samlas kring. Till en början syntes det möta på oöverstigliga hinder att ta itu med frågan på grund av de höga kostnaderna. Styrelsen har gjort ett par besök på platsen och därvid konstaterat att resterna av hammaren genom tidens tand varit underkastade starkt förfall. Därför brådskar det med återuppförandet. Vi har ruskat på huvudet och undrat hur vi skulle komma loss i frågan.

Så framträdde i augusti 1986 en medlem i föreningen, som ville vara anonym och ställde upp med 100.000 kronor för hammarens restaurering. Det förändrade genast förutsättningarna. Styrelsen repade mod och före-satte sig att nu skulle det bli en islossning. Vi frågade oss bara, hur vi skulle få kontakt med den anonyme givaren. Vi efterlyste honom i januarinumret 1987 av vår tidning, men vi fick ingen respons. Då hände det! I juni 1987 ringde Torsten Dybeck, Ludvika och förklarade att han representerade vår efterlängtade medlem, donatorn. Dybeck hade hört talas om våra ansträng-ningar beträffande hammaren samt bekräftade att allt var i sin ordning med donationen. Dessutom var han själv mycket initierad i bygdens kulturar-bete och villig att hjälpa till att förverkliga hammarens uppförande.

Den nya styrelsemedlemmen Börje Hellsing, Rättvik, är tekniker och entusiastiskt intresserad av projektet. Redan till styrelsens sammanträde den 10 januari 1987 hade han presenterat ett förslag till hur hammaren skulle återuppföras. Enligt detta skulle en byggnad uppföras och i denna skulle hammaren rymmas. Den totala kostnaden belöpte sig till 410.713 kronor. Styrelsen beslöt att lägga förslaget till grund för en framställning till Stora AB, som ägde marken där hammaren stått. Vi skulle satsa våra donationsmedel och förhoppningsvis skulle bolaget stå för överskjutande kostnad.

Våra förväntningar var kanske alltför högt ställda, eftersom företaget meddelade oss den 25 maj 1987, att det inte var villigt att ställa upp som garant för uppbyggnaden, men förklarade sig dock kunna gå in i vissa punktinsatser. Så stod vi där igen och såg produktionskostnaden som ett svårt hinder. Hur skulle vi handla?

Goda råd var nu dyra. Styrelsen underrättades om läget och bl.a. framkastades ett förslag, som innebar att hammaren uppbyggdes såsom tidigare planerades, men att byggnaden slopades. I stället skulle ett stängsel omgärda hammaren och ett tak byggas över densamma. Förslaget kostnadsberäknades till 205.807 kronor. Nu var kostnaden mera hanterlig och vi såg en chans att få fart på projektet.

Styrelsen har hela tiden varit på det klara med att hembygdsföreningen skall stå som huvudman för restaureringen. Det är ju i första hand en bygdens angelägenhet det gäller och dessutom måste föreningen svara för drift och underhåll av hammaren. Hembygdsföreningen har åtagit sig denna uppgift men har samtidigt sagt sig sakna medel för att deltaga i produktionskostnaden. Föreningen företräds av sin ordförande Stig Danielsson. Släktföreningen roll blir då entreprenörens och sponsorens under uppbyggnaden.

I juli månad hölls ett sammanträde i Gravendal. Närvarande var musei-chefen i STORA, Tommy Forss; hembygdsföreningens ordförande Stig Danielsson; donators ombud Torsten Dybeck; Börje Hellsing och jag. Vi var alla besjälade av viljan att få skjuts på företaget. Så har också blivit fallet. Styrelsen har gett sin välsignelse åt arbetena vid sammanträde den 3 oktober. Förutom donationen disponerar vi över 50.000 kronor, som erhållits från en annan anonym givare. Vi kommer att behöva ytterligare ca 75.000 kr för att ro projektet i hamn. Mot bakgrunden av den diskussion vi hade på släktmötet i Fredriksberg i augusti 1986, har styrelsen beslutat att starta en insamling inom släktföreningen för att få fram de återstående medlen.

Börje har spårat upp en snickare och en smed på sin hemort i Rättvik, Knuts Hans Hansson och Ted Arnmark, vilka är tusenkonstnärer och vana vid restaureringsarbete av det här slaget. De har åtagit sig att under kommande vinter tillverka hammaren dels av de rester, som fmns i Gravendal och dels av de delar som behöver nytillverkas. Arbetena är redan i gång. Donationsmedlen kommer att räcka till tillverkningen av hammaren. Härutöver erfordras medel för återtransport av hammaren till Gravendal, över- och kringbyggnad av densamma samt markarbeten, cirka 125.000 kronor.

Det återstår en hel del arbeten på platsen i Gravendal. Det är angeläget att hammaren inhägnas och förses med tak, så att den inte blir utsatt för skadegörelse. Det har även talats om att göra en promenadstig runt hammaren, lämplig att utnyttjas vid visningar. Hammaren ska kunna drivas med vattenkraft genom anslutning till det vattendrag, som löper från Skärsjön förbi den gamla smedjan. Denna anslutning torde dock få göras i ett senare skede med hänsyn till kostnaden. I avvaktan härpå kan man tänka sig att låta hammaren arbeta via en elektrisk motor.

Vårt nästa släktmöte ska äga rum i augusti 1989. Vid detta tillfälle planerar vi givetvis att besöka hammaren och anordna någon form av högtidlighet. Invigningen däremot är preliminärt bestämd till den 23 juli 1988, bl a beroende på en del andra jubileer i trakten: STORA AB:s 700-årsjubileum, Dan Anderssons 100-årsjubileum och Gruvmuseets 50-års-jubileum. Vid invigningen kommer släktföreningen att överlämna hammaren till Säfsnäs hembygdsförening.

Återgivet av: Clas Hellsing. Källa: Lars Hellsing, Hellsingboken.